Johanna Andersson - Ibland slår det mig..

Ibland slår det mig..

Att jag är en mamma, och det känns helt absurt! När jag kommer på mig själv med att vara mamma, och ser på mitt liv utifrån så känns det så overkligt. Jag känner mig ung och oerfaren, och jag känner mig definitivt inte som en mamma, samtidigt som jag gör det - och det är det mest självklara som finns. Men jag ser inte mig själv som jag ser min mamma. En som har svar på allt, är erfaren och alltid har en hand utsträckt och en famn att komma till. Jag känner mig fortfarande som en osäker 20-åring som precis flyttat hemifrån. Men så är det ju inte! Så svårt att sätta ord på känslan jag får ibland. Men nu har jag i alla fall försökt.

Jag älskar mina barn och det är självklart för mig att vara deras mamma. Jag kommer alltid ha en hand utsträckt och en famn som de kan komma till. Jag kommer alltid att göra allt jag kan för att vara den personen som är deras trygghet. Deras person som de kan se upp till, så som jag ser upp till min mamma. Jag hoppas att Elton och Alma alltid kommer känna att de kan komma till mig, dag som natt, hela livet med både stora och små funderingar och problem. De är allt för mig, och kommer alltid att vara det.

Jag önskar att jag orkade uppdatera mer här, men jag lägger tiden på mina barn och mitt hem, och övrig tid försöker jag umgås med min sambo eller sova. För sömnen är en bristvara! Inte på grund av Alma eller Elton för den delen. Nej, på grund av min F Ö R B A N N A D E rygg. Det känns verkligen som att jag ska gå av på mitten. Jag orkar snart inte längre. Det måste börja bli bättre!

Jag har varit hos både sjukgymnast och kiropraktor. De har gett lite tips på vad jag ska göra, så jag hoppas det ger resultat snart. Det är ohållbart att sitta upp och sova 50% av natten. Man blir trött. Har dessutom fått en förkylning med hosta nu. Låt den försvinna lila snabbt som den kom. Tack!

Dags att försöka sova. Natti!